Image may be NSFW.
Clik here to view.
Som så många andra små oberoende designers har Camilla Brøyn heltidsarbete vid sidan av, och svårt att få tiden att räcka till för eget skapande. Resurserna är knappa, och uppskattade ord från kunder är den stora belöningen. Mest har hon fått uppmärksamhet för sina fasetterade ljuslyktor i porslin. Camilla gör sina lyktor för hand. Därför blev hon mycket ledsen och förvånad när hon upptäckte att danske möbeljätten Bolia sålde en näst intill exakt – men klumpigare – kopia av hennes egen design.
Image may be NSFW.
Clik here to view.
Bolias ”version”
Problemet för många små designers är att de ofta inte har råd att mönsterskydda sin design. Dessutom tillkommer ett snårigt byråkratiskt förfarande, och på en internationell marknad är det långt ifrån säkert att det är verkningsfullt. Det vet multinationella företag om, och har satt i system att kopiera oberoende formgivares produkter och saluföra dem i eget namn. Och med masstillverkning – kanske i låglöneländer – kan den enskilda designern knappast konkurrera med priser.
I Bolias sortiment kostar ljuslyktan ”Sancy Tealight” 79 kr. Camillas kostar 490 kr, men är då också handgjorda i ett mycket tunt och genomskinligt porslin som är finslipat för att ge en mycket len struktur. Men är konsumenterna beredda att betala mellanskillnaden, och kommer de ens hitta till Camilla Brøyns hemsida, eller till de konsthantverksbutiker som säljer hennes produkter?
Vi får ställa den frågan till oss själva.
Camillas gode vän Annalena Mayor Ekeblad skrev under tisdagen ett blogginlägg som blev mycket uppmärksammat på sociala medier. Idag har det, via olika kanaler, nått runt 10.000 människor. Det är ingenting som rubbar Bolia i Danmark som fick en kopia på det öppna brevet.
Image may be NSFW.
Clik here to view.
Hon fick ett rakt svar av Charlotte Høegh Fallesen (mejl: ch@bolia.com), produktchef för Bolia i Köpenhamn.
I korthet: de friskriver sig från allt ansvar. De hade ingen kännedom om vare sig Camilla Brøyns eller har sett hennes produkter. Istället hävdar hon att både deras egen (Bolias) design är inspirerat av Tom Dixons ljuslykta Etch, och helt i linje med den kubistiska trend som råder just nu.
Camilla säger:
- Ja, det var ju inte annat att vänta. Jag blir bara helt matt.
Självklart blir mina lyktor kopplat ihop med Dixons Etch. Även om Etch de facto kom 3 år efter min lykta!
Och där är finns tydlig skillnad. Om Dixon ens skulle ha tittat på mina lyktor – vilket han nog inte har – så har han iallafall gjord en helt egen lykta! I metall. Med exakt lika stora sidor på facetterna i motsättning till min, och helt klart i linje med saker han har gjort innan.
Annalena, som var den som författade det öppna brevet till Bolia, får dock ett klapp på axeln för att hon engagerat sig i sin vän, och givit en rörande beskrivning av designers liv.
Camilla blir inte heller lottlös: Hon får jättegärna höra av sig Bolia med en presentation av sina produkter.
Bolias agerande i detta fallet är på intet sätt unikt. Stora delar av deras katalog känns faktiskt som billigare kopior av befintliga designprodukter. Ett frapperande exempel är Camillas vän Måns Salomonsens hylla Pulseline.
I Bolias tappning ser den ut så här. Slump? Skulle inte tro det va…
Jag läser innantill ur Bolias affärsidé:
”Våra designers är inspirerade av stora skandinaviska designers och det nya spännande formspråket. Det ger dig kvalitetsmöbler som är både tidlösa och moderna på samma gång.”
De kunde lägga till plagiat av små oberoende designer utan ekonomisk möjlighet att rättsligt skydda sina verk.